Pelle Hanæus

En friskola sydost om Stockholm vidareutbildar sina pedagoger i jämställdhet och jag levererar några timmars workshop (det blev mest föreläsning den här gången) om Genus och Normalitet.

För att ett sånt här arbete ska få några bestående effekter på jämställdhet måste en börja med pedagogerna själva; de behöver ges möjlighet att fundera på sina egna positioner och perspektiv och i de flesta fall behöver ett förskjutande av perspektiv komma till stånd.

Många pedagoger vill genast ha verktygt som de kan använda i undervisningen - övningar eller tips och knep. Jag svarar att medvetenhet och uppmärksamhet på egna värderingar (och reproduktion av dessa) och känslor kring (sitt eget) genus är en nödvändig utgångspunkt.

Det första steget är att se att det finns en norm och sen se hur den benämner, begränsar, belönar och bestraffar. Det kan vara utmanande, särskilt för den som inte känner sig priviligierad, men samtidigt utövar makt med hjälp av sin position i tex genushierarkin.

Jag hade varit hemma från Libanon i två dygn och var inte helt med i huvudet, vilket gjorde att jag inte fick gruppen helt och hållet med mig. De var lite avvaktande och passiva, men väldigt uppmärksamma. Jag borde ha använt mer övningar och interaktion, för att undvika att gruppen känner att jag vill få dem nånstans de kanske inte vill gå.

Nästa gång kommer den pedagogiska trollerilådan vara fullpackad!