Beirut september 07

Beirut september 07

Jag var i Beirut, Libanon i ett par veckor, för att starta upp Clowner utan Gränsers treårsprojekt Circuna. Saxat ur dagboken:

Landade igår. I Beirut landar man alltid på natten, om man inte har råd med dyra flygbiljetter (eller flyger via Paris och inte får med sit bagage – hata hata). Cypern och Medelhavets östra stränder glimmar av ljus. Prutar på taxiresan och kommer till det nästan tomma hotellet. Sover.

…bevistar minneskvällen för massakern i Sabra-Shatila, i en stor teater i det s.k. Unesco-palatset.

…tillbaks till Beirut och Shatila för möte med ungdomscentrets chef, Abu Mujahed. Han uttrycker, som vanligt, en passionerad kritik av aspekter av livet med utländska NGOs, bidragsberoende, kortsiktighet i projekten, etc, men han är en skön man och vi tror vi lyckas få honom att inse poängerna med Circuna och han lovar samla ihop några kanske lämpliga ungdomar i nästa vecka.
På kvällen hinner vi möta föreståndaren för ett center i det Beirut-nära lägret Borj el-Barashni, där vi hoppas göra workshop i oktober. Samtidigt hälsar vi på fransmännen från Serious Roadtrip, som efter att inte ha släppts in i Palestina nu kört hit. Vi ser deras fina show, på något som har varit eller ska bli en påfartsramp till en bro.
Lätt utmattade duschar vi på hotellet och äter god mat 10 meter från havet. 28 grader varmt.

Beddawi Camp, utanför Tripoli i norr: Här finns många av dem som flytt lägret Nahr el-Bared och situationen är svår, med tiotals familjer boende i ett klassrum, tex. Skolstarten försenad till mitten av oktober.
En grupp ungdomar hade samlats i ett av centren och Ibrahim och jag presenterade projektet och intervjuade 13 personer, för att se vilka som verkade mest lämpliga att bjuda in till workshop i oktober. En glad överraskning var att vi mötte killen som vi såg sminkad till clown på affischer på vår första turné, 2005. Han jobbar för en lokal NGO nu och vill gärna vara med. Självskriven. Vi hittade fler möjliga, men förstod att vi måste göra mer för att få tag på de bästa.

Keneth Hotz, Beirut sept 07

Generalsekreterare Kenneth Hotz med prästen och frugan Ewa anslöt sista veckan och vi tuffade runt tillsammans. De kändes bra att människor från min vardag ser miljöerna jag kommer till, så att det finns folk som fattar att prata ut med. Ewa är dessutom sertifierad coach och gör oss alla i projektet mycket nytta med sin närvaro och empati. På bilden intervjuar hon Ibrahim för någon kyrkoblaska. Vi sitter på en tjusigt café i Beirut. Allt är inte slum; det orkar en inte.

Ewa, Ibi, Linas i Hamra, Beirut, sept 07

För övrigt innehöll veckan diarré och en bilbomb som dödade 9 (bla syrienfientlig politiker) och skadade ett 20-tal.

Skönt att vara hemma. Nu blir det fika på Copa!

Ashraf, Ibrahim, Ewa, Kenneth, sept 07

Internationell Utblick

Piggs Peak, Swaziland. Publiken väntar. Juli 07

I juli var jag i Sydafrika och Swaziland med studenter från Danshögskolan, DI och THS Stockholm. I fredags visade vi filmen som gjordes och föreställningen vi spelade för 3000 barn på resan. Många kom till Danshögskolan, på dess nya, svåra att hitta till adress och det var härligt av dem – för vi upplevde så mycket i somras, fantastiska och sorgliga saker, så vi behövde dela med oss. Det är svårt att föklara fattigdom, 300 hundra barn som väntar på clowner, folk med nästan ingenting som köar för att testa sin hiv-status, att ha en föräldralös fyraåring i sitt knä.

Kursen, som är ett samarbete mellan högskolorna och Clowner utan Gränser, heter Internationell Utblick och har hållits i två somrar. Innan årets slut skall det beslutas om nästa sommar. Jag hoppas att vi snart kan ta oss in på den ordinarie terminen, kanske som en del av det nypåhittade magisteråret. Då skulle vi hinna med det som vi nu måste stressa igenom. Vi skulle ge detta unika, omtumlande och världsförändrande mer uppmärksamhet och högre status. Och alla skolorna behöver ju inte vara med samtidigt och andra högskolor kan ansluta. Och skolor i andra länder kanske kan va med.

affischmindre1.jpeg

Den här afischen gjordes gratis av Sori Lundqvist!

De kommande veckorna, till den 22 september, är jag i Libanon och startar upp Circuna-projektet, med stöd från Sida.

CampX i Köpenhamn

Snabbinkallad idag till CampX i Köpenhamn – en av danska staten nystartad teater, vars särart är att den cureras (leds konstnärligt) av någon som får uppdraget i två år och då helt kan sätta sin prägel på arbetet. Denna första period heter Curatorn Ditte och hon har bl a anställt svenska Farnaz Arbabi som regissör till en ungdomspjäs som heter Normal. Den ingår i teaterns 100 queera dagar. En annan del av detta queera är en workshop om normalitet, för skolbarn, som skådespelare ska leda. Som en del i förberedelserna för denna workshop arbetar gruppen med crossdressing. Jag inkallades på Farnaz rekommendation att guida dem under detta spännande.

När jag landat och tågat och promenerat till Teater Zeppelins lokaler, förbi horgatan och dildobutikerna, i ett gammalt tegelhus med stor teatersal, hittade jag skådespelarna i färd med att klä på sig andra kön. De sminkade sig, klistrade små skägg, spände på sig bh-ar, kammade peruker, etc.

Skådespelare på CampX

Vi åt lunch tillsammans, delvis i karaktär och jag formulerade några av poängerna med att jobba med begreppet genus och hur crossdressing hänger ihop med detta. Detta för att få en liten teoretisk grund att trilla ner på, när en har för roligt med det praktiska.

Sen undersökte skådespelarna sina nya kroppar och upplevde genus på nya sätt. De tog sina uppgifter på stort allvar och jobbade fint och hårt på den lilla tid vi hade tillsammans. De var mycket övertygande och uttrycksfulla och precisa i sina uttryck och fick avsluta med några improvisationer som undersökte sexuell laddning, klasskillnader, objektifiering, att ta plats med rösten, mm.

Efter workshopen fick jag tid att fika med Farnaz och scenografen Jenny Kronberg (även hon inhyrd från Sverige, där hon t.ex. gjort Utvandrarna med Farnaz).
Vi pratade teater och min avsaknad av ”på riktigt” på svenska scener, där Utvandrarna var ett bra undantag från det ringa kända, det blygsamma viljandet, den avsaknade berättelsen. Och där Stockholms Stadsteaters Djungelboken är ett exempel på intressanta men tomma uttryck. Mina åsikter.

Vi pratade lite KUNQ också. Jag kom på mig med att ha glömt av den verkliga orsaken till att KUNQ inte finns nu. Det beror ju inte på att ungdomarna blivit för gamla och därför försvunnit iväg ut i rymden, utan på att Ungdomsstyrelsen och Allmänna Arvsfonden avslog våra bidragsansökningar, när vi till slut bestämt oss för att hörsamma omgivningens uppmaningar att ta vår teater ut till gymnasiepublik. Jag dagdrömmer om författande av ett upprop där kända queervänliga kulturpersoner uttrycker sin saknad och upprördhet över att KUNQ saknas på radarn. Vi behövdes, trots att ingen visste det förrän vi fanns. Och vi behövs lika mycket än. Unga dör av saknad, sorg, desperation och ensamhet. Ekande smärta i vakuum i urvuxna barnkammare, skolkorridorer och omklädningsrum.

Detta var en del av min tisdag. Den här veckan rockar.

Applådtack

Den lilla spelperioden på Teater Pero är till ända. Tack fina publiken!

Nu på tisdag väntar en endagsutbildning av danska skådespelare om genus och queer, med hjälp av cross-dressing. Det är en dal av teatern CampX’s 100 queera dagar, som börjar i oktober. se www.campx.dk

Sen ska jag undervisa på Konstfack, institutionen för Grafisk Design och Illustration, i improvisation, spontanitet, och att tala inför grupp, mm. Detta uppdrag har jag stolt haft sen 2002. Nu har min vän Joanna Rubin-Dranger blivit professor på GDI. Det ska bli kul att se vad hon gör av det!

I slutet av veckan redovisas högskolekursen “Internationell Utblick”, som jag varit ansvarig för, på Danshögskolan. Då visas DI-studenternas dokumentärfilm från turnén i Swaziland och clownföreställningen vi spelade för barnen där. Kursen hölls av några konstnärliga högskolor, tillsammans med Clowner utan Gränser, där jag är vice ordförande.

I nästa vecka åker jag till Libanon för att starta cirkusverksamhet i palestinska flyktingläger. Projektet har stöd av SIDA och heter Circuna. Det kommer att gå att läsa mer om det här senare och på separat hemsida.

puh.